Jag och mina monster

Kimball föreställde sig där alla hans 23 vänner inklusive han själv åkte i ett piratskepp från 1600-talet byggt av den benlöse Hüseyin Özbek som då var 36 år gammal och som medverkade i det senaste numret av Roboten möter Agent 1234567890. När dom hade åkt i två timmar så mötte han på en polare född på Island vid namn Ford Flodman som var klädd i rött och oranget som var hans två favoritfärger. Och precis då så vaknade spöket av William Grant som var en bisexuell tjänare till Kjell som öppnade Kjell och company och Clas Ohlson på 1670-talet i samma epok som Hüseyin dog av en hjärtinfarkt efter åratal av storrökning. När dom kom i land så fick dom träffa en man med ett åtta meter långt svart skägg som inte ville säga sitt namn alls. Ett spöket som såg exakt ut som ett vitt lakan stod där och snackade söderslang och han bjuggade dom på tacos och nämnde att hans farsa och morsa och brorsa och syrra upptäckte ön med honom när han var nara sex månader gammal. På hemvägen två veckor senare s...

Kimballs gamla vänner kom en dag och det var Sara Lee, Jameson, Gordon Keeble, herrarna Marks and Spencers (dessa namn var deras efternamn😊), Ronald McDonald, Philip Morris, John Silver, Danko Jones, Mary Jane, Cpt. Morgan, Jack Daniels, Jack Russell, Dr. Marcus, Dr. Brain, Alice in chains, Pearl Jam, Stig Vig, Wilmer X, Dr. Pepper, Pierre Robert, Frank Dandy, Louis Vuitton och många andra. 23 pers! Men ibland så var ändå Jack Daniels och Jack Russell ovänner och morrade åt varandra. Nästa dag så knackade det på dörren men först så tutade en man på sin lilla trehjuliga grön- och rödmönstrade tuktuk och sedan så knackade han på dörren och hans namn var Claas. Och Kimball kom och öppande och presenterade sig för honom och det gjorde han då tillbaks. Och Claas pågick en byteshandel mot den nyaste modellen av New Holland så han gav Kimball en flaska konjak/cognac och Kimball gav då Claas ett tomt akvarium som stod på hyllan i hans stora lägenhet på bottenplan bredvid hissen. Claas gick kl...

Det var en sensommardag och Kimball var med sambon Louise och deras två barn Douglas och Niko och såg på när en country-,rock-,pop-,blues- och dansbandsgrupp spelade med åtta män i västar, skjortor, kostymbyxor och fyra olika sorters hattar spelade på sina instrument. Det var Jörgen i ljusblått på sång, Åke i ljusgrönt på gitarr, Nisse i vinrött på trummor, Lennart i rosa på elbas, Gunnar i lila på saxofon, Greger i marinblått på piano,Mats i mörkturkost på keyboard och Sven-Erik i olivgrönt på fiol. Alla män hade fyrkantiga glasögon och gråvitt helskägg och högt hårfäste som dom dolde tack vara hatten. Kimball beställde en capriciosa och en kopp te, Louise wokade grönsaker och en Coca-Cola, Douglas pannkakor och en fanta och lille Niko en liten Shepherd's pie och en trocadero. Senare så stod alla åtta gubbar på scenen och sa högt till alla 25 pers i publiken att dom var födda 1948 och gamla klasskompisar från Mörvik. Och alla jublade och tackade för konserten och sista låten handl...