Jag och mina monster

Kimball satt i baksätet på Chris Bigs nya limegröna casinobil som Chris själv körde och under färden så hämtade dom upp Boris Nelson. Nelson hade med sig ett påse djungelvrål. Under dagen så planerade dom att få träffa två bröder som äger en bensinmack mitt ute i öknen. När dom var på en helt vanlig bensinmack i Iggesund så stod det en polis där strax efter att Chris hade tankat bilen som undrade om dom hade sett en tjuv som hade färgat både håret och skägget grönt men det hade varken Kimball, Chris eller Boris. Och Chris betalade och köpte piggelin och kaffe till alla tre. Och dom åt upp sina piggeliner och drack upp kaffet. När dom väl hade teleporterat sig till bensinmacken i öknen så fick dom alla tre en välkomstdrink av två stycken lila koalor med polotröja och hängselbyxor som dom sov över hos under natten. Dagen efter så drog dom hemåt. Och när dom väl var hemma så såg dom boven med grönfärgat hår och skägg som nu var i rättegången. Och på cosplayet så var Kimball utklädd till h...

Kimball gick på en maskerad där han var utklädd till hide the pain Harold. Och på maskeraden så kom också Boris Nelson som var utklädd till en astronaut. Efter maskeraden så gick den konstiga filmen "Blackwater Gospel" på tv med Bob Dylan i huvudrollen som gitarristen och gatumusikanten. Sedan så spelade Kimball två tv-spel från 90-talet, ena var med den rosa kaninen Jazz och det andra med apan Alex med dom röda byxorna (shortsen). Och mitt i lunchen så ringde telefonen. Det var Lars-Gunnar Olsson som var lite smågalen och kallas ofta för "galne Gunnar" och berättade att någon galen grävling hade varit på tomten under natten. Och Kimball drog då dit efter lunchen och fixade det hela. Slut!

Kimball köpte en tidsmaskin av en mycket kortväxt och skäggig man vars namn var Oliver Pringle. Pringle, var i femtioårsåldern och hade flyttat hit från London för över trettio år sedan. Sedan så meckade Kimball med den innan man kunde åka med den. Han reste då tillbaka i tiden och träffade Stan Morgan på en okänd liten ö i Atlanten. "what would life be without a good imagination" tänkte han när han reste till år 1838 då han mötte på en 46-årig barnläkare Stan Morgan som gav Kimball ett illrött täljstenshjärta som hans mormors mormor hade gjort i tonåren. Och när Kimball väl hade rest tillbaka till nuet så bestämde han sig för att inte gör det på ett halvår eller så. Slut